Direktlänk till inlägg 20 oktober 2014
Förvärkarna börjar tillta men ju mer jag hoppas att de ska öka ju fortare dalnar de av och jag blir lika frustrerad varje gång.
Hormonerna gör sig alltmer påminda igen och jag gråter som ett litet barn, är konstant irriterad och har städmani. Tänk vad en graviditet kan påverka psyket. Man blir lite knäpp och ibland tror jag helt ärligt att jag tappat det helt. Som att hela jag försvann i samma veva magen började ta över.
Lillan har rört sig mindre igen nu i tre dagar och på en gång kommer hjärnspökena och tar över (sluta läs om allt på internet, det gör en galen) men idag lever hon äntligen loppan där inne i magen igen och jag kan pusta ut. 9 dagar kvar till bf och jag kunde inte vara lyckligare över att mitt liv snart ska börja i ny form.
Vi är så redo nu
Fick förövrigt hem vaggan igår som äntligen är klar.
Vaknade upp imorse och insåg att min förkylning tagit omtag, det är nu över en vecka sen jag blev dålig men det vill inte riktigt bryta ut ordentligt. Jag har inte tid att vara sjuk! Och sen är det näst intill omöjligt att återhämta sig när sömnbrist...
Jag är så jävla pepp, fick hem boken 'dags att bli smal' idag och jag älskar den. Nu jävlar tänker jag och vill åka och handla allt som behövs till första veckan. Har plöjt igenom halva boken redan och känner hur laddad jag är. Att det finns med både...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
|||
13 | 14 |
15 | 16 |
17 | 18 |
19 |
|||
20 | 21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 | |||
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||||
|