Idag är en sådan där dag när hormonerna svämmar över. Dessa känslostormar kan ta knäcken på vem som helst tror jag. Hur det bara bubblar upp för att sedan gro sig fast i bröstkorgen. Och jag som inte är långsint har helt plötsligt svårt att släppa småsaker. Från att vara förstående och lugn till att bli hysteriskt arg och ledsen i nästa stund. Jag längtar tillbaka till mig själv, till mitt samlade jag. Det är som att ha pms 9 månader i sträck. Och jag som tyckte det kändes förjävligt att ha det två till tre dagar i månaden tidigare, jag ska aldrig klaga över det igen.

Så förlåt alla ni i min närhet som får er en släng av ett lite mer känslosamt jag ibland.