Igår gick jag in i vecka 42+0 och det innebär att det var dags för första besöket på specialistmödravården samt ett tillväxtultraljud. Vi startade med ultraljudet och vår lilla tjej låg där inne med händerna vid ansiktet, startklar och redo med huvudet neråt. Det fanns tillräckligt med fostervatten och hon var inte för liten. Efter det fick vi göra ett ctg (som jag gjort innan när jag vatit orolig för minskade fosterrörelser) och allt såg jättebra ut. Fick även träffa en läkare som undersökte om jag öppnat mig något och det var inte mycket det, ca 1 cm ungefär.

Dessa kontroller ska nu göras varannan dag då jag gått över tiden två veckor. Så på fredag ska vi dit igen och förhoppningsvis kanske de kan göra något för att sätta igång förlossningen, men som de sa igår så vill de helst att det ska komma igång av sig själv. Men inom en vecka är hon här för man får inte gå över mer än till vecka 42+6 och det är på tisdag, så nu är det nära!!!!

Har börjat fundera på hur stor hon är, hur förlossningen kommer att bli. Försöker skaka av mig nervositeten och oron som kommit krypande inpå såhär i slutet. Men det är bara att ta det som det kommer. Ingen idé att lägga den lilla energi man har på att oroa sig för något som jag ändå inte kan styra över.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går så otroligt fort och lilla M blir redan två månader på torsdag. Älskade lilla barn, hon vill nu bara sitta, stå och suga på händerna. Vart tog min lilla spädis vägen!? Tycker inte det var längsen hon bara ville ligga i famnen och sova. Men ...

Vaknade upp imorse och insåg att min förkylning tagit omtag, det är nu över en vecka sen jag blev dålig men det vill inte riktigt bryta ut ordentligt. Jag har inte tid att vara sjuk! Och sen är det näst intill omöjligt att återhämta sig när sömnbrist...

Jag är så jävla pepp, fick hem boken 'dags att bli smal' idag och jag älskar den. Nu jävlar tänker jag och vill åka och handla allt som behövs till första veckan. Har plöjt igenom halva boken redan och känner hur laddad jag är. Att det finns med både...

2014 gav mig den största lyckan någonsin och jag är så tacksam för min fina lilla familj, Natte och Minna är mitt allt. Och nu välkomnar jag det nya året med öppna armar. Beställde precis hem boken 'DAGS ATT BLI SMAL', det här året ska bli mit...

Vaknar upp vid fem och hör hur hon andas, hör hennes små rörelser. Känner hur mammahjärtat slår. Jag är så lycklig här, fylls av värme från min familj, kärleken. Det är tyst, det enda som hörs är deras andetag. Och jag älskar det, att gå upp, göra er...