Morgonens bästa är; Att vakna vid 05.30 och inse att man sovit helt gudonligt inatt.

Jag kan inte sluta tänka på den lilla i magen, tänk vad konstigt det är, att alla tankar kretsar kring en mage. Jag kan inte riktigt förstå att det är en liten bäbis där inne. Att det är min dotter , MIN DOTTER!
Det känns så overkligt. Och vad man längtar efter någon som man aldrig har träffat. Jag undrar så hur hon ser ut, är hon lik mig eller sin pappa!?

Jag försöker att sysselsätta mig så gott det går. Men med tre veckor kvar börjar graviditeten som sagt ta ut sin rätt nu och den energin jag hade förra veckan är som bortblåst. Jag är så trött i både kropp och själ. Att vakna varje dag av att händerna är så svullna så att det inte går att böja fingrarna utan att det gör ont får mig att längta ännu mer tills denna tiden är över nu. De säger ju att vid den här tiden börjar man tröttna på att vara gravid och att längtan tar oftast överhand för förlossningsrädslan (om man har det) då man bara vill att den lilla ska komma ut så man kan bli en familj.

Jag har börjat tänkt på förlossningen en del och känner mig jättetaggad faktiskt. Jag vill bara få det överstökat nu. Har väl aldrig riktigt varit rädd men såklart det har funnits någon slags oro och mycket tankar runt smärtan, bristningar och allt som hör till. Men hon ska ju ut och kommer ju ut i vilket fall som helst så det är ingen idé att bli orolig. Jag är bara superladdad nu. Så kom igen lillan vi kan väl bestämma att du inte vill dröja allt för länge där inne i magen!?