Dagen då jag kliver in i kyrkan som Nathalie Andersson och ut som Nathalie Rudolfsson

börjar närma sig, med två veckor kvar börjar vi båda två bli pirriga och bröllopsnerverna börjar krypa in på.

Jag försöker hitta ord på alla känslor inuti, ord på hur stor min kärlek är till honom, men hur mycket jag än försöker hittar jag ändå inga som räcker till. 

Min kärlek är enorm och att få stå där i kyrkan och lova honom evighet gör mig både stolt och lycklig,

stolt över att han vill bli min man, lycklig över att vi blir man & fru.

Han är och kommer alltid att vara min stora kärlek, livet ut och i alla liv efter det.