Jag spelar jessie J och sitter ännu en gång i garaget med N. Fixar och dolar lite i photoshop och njuter av min ledighet.

Jag får alltid samma känsla i kroppen när jag känner hur hösten är här, kylan, luften. Det känns så rent. I rutig skjorta och ruffsigt hår sitter jag med ett hjärta som slår dubbla slag av min egen lycka.

Veckan som gått har gått har varit hektisk. det har varit allt från möte, planerat och försökt pussla ihop tider med två jobb till att jobba dubbelt.

Om dagarna jobbar jag med Nathalie. vi putsar, städar, har kaffepauser.

Jag skrattar så jag viker mig ibland åt hur vi håller på, jag sjungandes om fönsterputs och Nathalie som bara skakar på huvudet över att jag inte alltid är som jag ska. Vi har kul iaf.

Sen på kvällarna åker jag iväg mot jobb nummer två. Det är inte alltid det är så, men jag har fått in så mycket mer tider från jobb nummer ett och börjar även få mer på jobb nummer två. Så det är riktigt skönt. Jag hinner inte tänka utan dagarna tar mig med storm hela tiden. Det är skönt, jag har fullt upp hela tiden och jag älskar det. Blir en annan person, får rutiner och en energi jag inte trodde fanns.

Det är underbart hur mitt liv på lite över ett år har förändrats radikalt. Jag är helt ofattbart lycklig. Har en man som får mitt hjärta att slå så hårt. Jag andas igen, lätta andetag. det är inget som skaver hål på, river upp eller bränner sönder i mig. Jag har A L D R I G mått bättre

( n å g o n s i n ).

Det enda som alltid fattas mig varje sekund, minut, timme. hela tiden. Är min älskade S. Hon lämnade ett tomrum som inte går att fyllas av någon eller något annat sen hon flyttade. jag vet att hon alltid finns kvar, men saknaden är enorm och jag hatar att jag inte kan träffa henne precis när jag vill. Det är visserligen underbart att åka till stockholm, se något nytt, vara delaktig i hennes nya. Men hon har alltid varit något speciellt, alltid funnits där även fast pauserna varit långa ibland.

Jag minns så väl hur vi fotade känslor i svartvitt, filmade lycka, rökte utanför tegelstensbyggnaden, hon kröp in i skolskåpen, jag dansade i korridorerna, vi drack femkronors kaffe, jag hade pärlor i håret och sotade ögon, hon hade blonda dreads eller rött hår och lugg.

Vi har så många fina minnen tillsammans och jag får alltid samma känsla varje gång jag ser tillbaka.

det pirrar i hjärtat och gymnasiekänslorna kommer tillbaka till mig. jag älskade henne då, älskar henne nu och kommer alltid att älska henne och hennes hjärta.

Nej nog med känslosvammel och tillbakablickar. Nu beger jag mig ut i solen, hösten och till männen utanför.

'man vänder ryggen till
blundar
slutar att andas
och helt plötsligt ser jag världen med andra ögon'

Efter ännu en jobbkväll hamnade jag i garaget. Tog med mig datorn för att kunna underhålla mig själv undertiden som N fixar och dolar med sitt. Så jag passar på att leta brudklänning, festlokaler, catering och allt som hör till. Visst förstod jag att det blir mycket att planera och ännu mer att ordna, men när jag och N väl satt oss ner och diskuterade saken kände jag hur stressad jag blev och när jag blir stressad innebär det oftast att det går över i irritation. Och N som inte tänkte börja planera förän i januari blev ännu mer stressad än jag tror jag. Det är svårt, och om vi nu ska ha det bröllop vi vill ha så gäller det att spara, spara, spara pengar. Sen vet vi båda två att vi kanske inte  kan ha så många gäster som man önskar att man kunde, för då drar det iväg extremt mycket i pengar. Gahhh, blir galen och vet inte riktigt i vilken ände vi ska börja. Jag är värdelös på att planera men nu för en gångs skull så är jag ute i tid.

 Frågan jag ställer mig är 'vart ska jag börja!? ' Allt jag har planerat in är de sakerna som är roligast, så som hur jag vill att det ska se ut, jag ska se ut, mina brudtärnor. Men sen kommer vi till det praktiska, festlokal, inbjudningar, mat, cateringfirma, öppna sparkonto. osv osv. Blir inte riktigt klok på mig själv när jag börjar tänka, spinner alltid iväg och sätter en sådan hög ribba om att saker och ting måste bli mer än perfekt. Så gör jag visserligen alltid, men hatar att misslyckas. Alltid ska det vara allt eller inget.

Men det kommer bli bra, bli underbart. Hur än saker och ting ter sig så handlar det ju ändå om mig och N.

 Det är lite skrämmande ändå, känns så overkligt, kan inte riktigt ta på det, känslan. Det känns ibland som att jag ljuger, 'jag ska gifta mig'. Kan inte riktigt tro att det är sant själv. Men jag tror att jag kommer landa i det så småningom. Jag kan inte vara lyckligare. Jag har äntligen hittat rätt, både i mig själv och i val av kärlek. Fortfarande ligger saker och skaver i mig från förr, men långt ifrån som det gjort förut. Och det är tack vare mina underbara bästa som stöttat och funnits där. Raserat mina murar jag så flitigt byggt upp för att inte bli sårbar igen (jag hatar att vara det), de har låtit mig läka i min egen takt och det kommer jag vara evigt tacksam över. Jag kan inte ha ett bättre liv eller bättre människor runt mig. Och jag vet att mitt liv kommer förbli lyckligt och fint när jag har N vid min sida.

'ibland känns det som att hjärta sitter utanpå bröstkorgen,

slår så hårt att det spricker i kanterna'

G O D M O R G O N  F R E D A G!!

Har bestämt mig för att börja skriva igen, om så bara ett ord om dagen, så ändå ett ord. Ta tag i mig själv och mitt hjärta. Det är alltid så, hösten är min bästa, jag börjar leva då. Luften, färgerna,stickade tröjjor, hattar. you name it.

Det är som att jag får en aha upplevelse varje höst och börjar leva på nytt. 

Jag börjar dagen med positivt tänkande, spelar musiken som får mig att andas lättare, gör mitt kaffe, sätter mig på balkongen,  läser dagens visdomsord och planerar in måsten i kalendern. Om jag börjar dagen med bra tankar så är det så mycket lättare med de sakerna som tar emot.

Dagens visdomsord ur 'the secret' börjar sakta men säkert att sätta sig fast. Blir töntigt manisk, men för varje dag jag vänder blad, läser, så märker jag en skillnad, hur jag kan få ut så mycket mer av mitt eget liv bara man ändrar på en sån liten sak som sitt eget tänkande och bemötande.

Och så har jag min älskade S, som alltid får mitt hjärta att slå lite hårdare, hon om någon kan ge mig positiv energi.

Dags att väcka min sjuka man, leta festlokaler och sen göra sig klar för ännu en jobbkväll.