'man vänder ryggen till
blundar
slutar att andas
och helt plötsligt ser jag världen med andra ögon'

Efter ännu en jobbkväll hamnade jag i garaget. Tog med mig datorn för att kunna underhålla mig själv undertiden som N fixar och dolar med sitt. Så jag passar på att leta brudklänning, festlokaler, catering och allt som hör till. Visst förstod jag att det blir mycket att planera och ännu mer att ordna, men när jag och N väl satt oss ner och diskuterade saken kände jag hur stressad jag blev och när jag blir stressad innebär det oftast att det går över i irritation. Och N som inte tänkte börja planera förän i januari blev ännu mer stressad än jag tror jag. Det är svårt, och om vi nu ska ha det bröllop vi vill ha så gäller det att spara, spara, spara pengar. Sen vet vi båda två att vi kanske inte  kan ha så många gäster som man önskar att man kunde, för då drar det iväg extremt mycket i pengar. Gahhh, blir galen och vet inte riktigt i vilken ände vi ska börja. Jag är värdelös på att planera men nu för en gångs skull så är jag ute i tid.

 Frågan jag ställer mig är 'vart ska jag börja!? ' Allt jag har planerat in är de sakerna som är roligast, så som hur jag vill att det ska se ut, jag ska se ut, mina brudtärnor. Men sen kommer vi till det praktiska, festlokal, inbjudningar, mat, cateringfirma, öppna sparkonto. osv osv. Blir inte riktigt klok på mig själv när jag börjar tänka, spinner alltid iväg och sätter en sådan hög ribba om att saker och ting måste bli mer än perfekt. Så gör jag visserligen alltid, men hatar att misslyckas. Alltid ska det vara allt eller inget.

Men det kommer bli bra, bli underbart. Hur än saker och ting ter sig så handlar det ju ändå om mig och N.

 Det är lite skrämmande ändå, känns så overkligt, kan inte riktigt ta på det, känslan. Det känns ibland som att jag ljuger, 'jag ska gifta mig'. Kan inte riktigt tro att det är sant själv. Men jag tror att jag kommer landa i det så småningom. Jag kan inte vara lyckligare. Jag har äntligen hittat rätt, både i mig själv och i val av kärlek. Fortfarande ligger saker och skaver i mig från förr, men långt ifrån som det gjort förut. Och det är tack vare mina underbara bästa som stöttat och funnits där. Raserat mina murar jag så flitigt byggt upp för att inte bli sårbar igen (jag hatar att vara det), de har låtit mig läka i min egen takt och det kommer jag vara evigt tacksam över. Jag kan inte ha ett bättre liv eller bättre människor runt mig. Och jag vet att mitt liv kommer förbli lyckligt och fint när jag har N vid min sida.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går så otroligt fort och lilla M blir redan två månader på torsdag. Älskade lilla barn, hon vill nu bara sitta, stå och suga på händerna. Vart tog min lilla spädis vägen!? Tycker inte det var längsen hon bara ville ligga i famnen och sova. Men ...

Vaknade upp imorse och insåg att min förkylning tagit omtag, det är nu över en vecka sen jag blev dålig men det vill inte riktigt bryta ut ordentligt. Jag har inte tid att vara sjuk! Och sen är det näst intill omöjligt att återhämta sig när sömnbrist...

Jag är så jävla pepp, fick hem boken 'dags att bli smal' idag och jag älskar den. Nu jävlar tänker jag och vill åka och handla allt som behövs till första veckan. Har plöjt igenom halva boken redan och känner hur laddad jag är. Att det finns med både...

2014 gav mig den största lyckan någonsin och jag är så tacksam för min fina lilla familj, Natte och Minna är mitt allt. Och nu välkomnar jag det nya året med öppna armar. Beställde precis hem boken 'DAGS ATT BLI SMAL', det här året ska bli mit...

Vaknar upp vid fem och hör hur hon andas, hör hennes små rörelser. Känner hur mammahjärtat slår. Jag är så lycklig här, fylls av värme från min familj, kärleken. Det är tyst, det enda som hörs är deras andetag. Och jag älskar det, att gå upp, göra er...