Efter två nätter med dålig sömn och ryggvärk fick jag äntligen sova inatt. Det gjorde susen att ta två alvedon innan jag gick och la mig tror jag. Kände mig som en helt ny människa när jag vaknade vid femtiden. Dock vaknade jag med en oro som har legat och tryck där över bröstet, när man väl fått in tanken att den lilla är ovanligt lugn, att man inte känt rörelse på ett tag då känner man absolut ingen rörelse alls tillslut. Och visst har jag känt att hon rört på sig, fast i mindre skala. Men när väl den tanken byggt bo i huvudet är det svårt att få bort den. Så idag åkte jag in till sjukhuset för att kolla så allt såg bra ut med bebis. Och självklart rörde hon på sig så fort jag la mig på britsen. Jag fick göra ett ctg och allt såg bara bra ut. Men de säger att vid minsta oro ska man åka in och hellre att jag gör det en gång för mycket. Oron i sig är ju inte bra för någon. Den tar knäcken på en tillslut. Sköterskan sa även att man inte ska jämföra med andra hur mycket ens bebis rör sig. Min lilltjej har varit väldigt lugn hela graviditeten och haft perioder på två tre dagar där hon rört på sig väldigt lite till att sedan leva loppan i magen. Det är väl som sagt hennes rörelsemönster men man blir ändå orolig ibland. Det ska bli så skönt när hon är här.