Igår gick jag in i vecka 42+0 och det innebär att det var dags för första besöket på specialistmödravården samt ett tillväxtultraljud. Vi startade med ultraljudet och vår lilla tjej låg där inne med händerna vid ansiktet, startklar och redo med huvudet neråt. Det fanns tillräckligt med fostervatten och hon var inte för liten. Efter det fick vi göra ett ctg (som jag gjort innan när jag vatit orolig för minskade fosterrörelser) och allt såg jättebra ut. Fick även träffa en läkare som undersökte om jag öppnat mig något och det var inte mycket det, ca 1 cm ungefär.

Dessa kontroller ska nu göras varannan dag då jag gått över tiden två veckor. Så på fredag ska vi dit igen och förhoppningsvis kanske de kan göra något för att sätta igång förlossningen, men som de sa igår så vill de helst att det ska komma igång av sig själv. Men inom en vecka är hon här för man får inte gå över mer än till vecka 42+6 och det är på tisdag, så nu är det nära!!!!

Har börjat fundera på hur stor hon är, hur förlossningen kommer att bli. Försöker skaka av mig nervositeten och oron som kommit krypande inpå såhär i slutet. Men det är bara att ta det som det kommer. Ingen idé att lägga den lilla energi man har på att oroa sig för något som jag ändå inte kan styra över.