Jag spelar jessie J och sitter ännu en gång i garaget med N. Fixar och dolar lite i photoshop och njuter av min ledighet.

Jag får alltid samma känsla i kroppen när jag känner hur hösten är här, kylan, luften. Det känns så rent. I rutig skjorta och ruffsigt hår sitter jag med ett hjärta som slår dubbla slag av min egen lycka.

Veckan som gått har gått har varit hektisk. det har varit allt från möte, planerat och försökt pussla ihop tider med två jobb till att jobba dubbelt.

Om dagarna jobbar jag med Nathalie. vi putsar, städar, har kaffepauser.

Jag skrattar så jag viker mig ibland åt hur vi håller på, jag sjungandes om fönsterputs och Nathalie som bara skakar på huvudet över att jag inte alltid är som jag ska. Vi har kul iaf.

Sen på kvällarna åker jag iväg mot jobb nummer två. Det är inte alltid det är så, men jag har fått in så mycket mer tider från jobb nummer ett och börjar även få mer på jobb nummer två. Så det är riktigt skönt. Jag hinner inte tänka utan dagarna tar mig med storm hela tiden. Det är skönt, jag har fullt upp hela tiden och jag älskar det. Blir en annan person, får rutiner och en energi jag inte trodde fanns.

Det är underbart hur mitt liv på lite över ett år har förändrats radikalt. Jag är helt ofattbart lycklig. Har en man som får mitt hjärta att slå så hårt. Jag andas igen, lätta andetag. det är inget som skaver hål på, river upp eller bränner sönder i mig. Jag har A L D R I G mått bättre

( n å g o n s i n ).

Det enda som alltid fattas mig varje sekund, minut, timme. hela tiden. Är min älskade S. Hon lämnade ett tomrum som inte går att fyllas av någon eller något annat sen hon flyttade. jag vet att hon alltid finns kvar, men saknaden är enorm och jag hatar att jag inte kan träffa henne precis när jag vill. Det är visserligen underbart att åka till stockholm, se något nytt, vara delaktig i hennes nya. Men hon har alltid varit något speciellt, alltid funnits där även fast pauserna varit långa ibland.

Jag minns så väl hur vi fotade känslor i svartvitt, filmade lycka, rökte utanför tegelstensbyggnaden, hon kröp in i skolskåpen, jag dansade i korridorerna, vi drack femkronors kaffe, jag hade pärlor i håret och sotade ögon, hon hade blonda dreads eller rött hår och lugg.

Vi har så många fina minnen tillsammans och jag får alltid samma känsla varje gång jag ser tillbaka.

det pirrar i hjärtat och gymnasiekänslorna kommer tillbaka till mig. jag älskade henne då, älskar henne nu och kommer alltid att älska henne och hennes hjärta.

Nej nog med känslosvammel och tillbakablickar. Nu beger jag mig ut i solen, hösten och till männen utanför.