Vaknar upp vid fem och hör hur hon andas, hör hennes små rörelser. Känner hur mammahjärtat slår. Jag är så lycklig här, fylls av värme från min familj, kärleken. Det är tyst, det enda som hörs är deras andetag. Och jag älskar det, att gå upp, göra ersättningen och sen komma in till vakna ögon, ett leende. Gud vad jag älskar henne, min lilla M. Vi somnar om sen och vaknar vid nio.

Idag var första gången jag gjorde något utan henne sen hon kom. Det gick bra och jag imponeras av mig själv, att jag var så lugn ändå. Men vem skulle inte vara det när man har en sån bra pappa som lilla M har. De hade myst hela dagen och jag möttes av en glad bebis och en glad pappa i dörren när jag kom hem. Livet känms fint, allt känns fint. Och på måndag börjar jag, då ska jag ta mig i kragen, ut och gå ska jag, bort med gravidkilon står högst på min lista. Det är det enda jag är trött på, de där extra kilona, fy tänker jag. Men jag ger mig själv 6 veckor och hoppas att det ska bli någon slags skillnad. Några centimeter mindre. Peppa peppa!