Tänk vad tiden går fort. Tycker inte det var längesen jag låg där inne på förlossningen och kämpade mig igenom värkarna. Och nu på lördag är hon, min lilla M, redan fyra veckor .

Dessa fyra veckor har varit omtumlande, lyckliga, kärleksfulla och känslomässiga.
Jag åkte självklart på detta vanliga fenomen att bli extremt känslosam och nedstämd när mjölken rann till . Och vad jag grät, i två veckor grät jag, för allt. Det hade absolut ingenting att göra med min lilla, men för allt annat grät jag, för oron grät jag. När hon grät, så grät jag. Tänk vad mycket dessa hormoner kan göra.

Men nu mår jag bra och M mår bra.
Hon har dock börjat fått lite magknip som spökar om kvällarna, men då hjälper det att bli bärd på. Just nu ska det också sovas så nära som möjligt, helst på mamma tycker hon.

Jag har även för tillfället fått intensivamma, då hon inte gått upp i vikt som hon ska, så varannan timme ska det matas just nu. Känns som att hon hänger vid bröstet konstant och vi är nog lite tröttare än vanligt då det inte blir så mycket sömn. Men på fredag ska vi tillbaka till bvc igen. Så då får vi se vad dom säger.

Livet är helt enkelt underbart, men jag längtar till att få in lite mer rutiner, få börja gå längre promenader och att få börja träna. Men det kommer. Nu för tillfället vill jag ändå bara fylla all min tid med bebismys i soffan framför en bra film och tända massor med ljus i detta mörker.