;  '...och så levde de lyckliga i alla sina dagar'

sådär askungenaktigt fast utan glasskor och pumpa. lite mer som kängor och volvo.

"jag är inte ute efter mellanmjölk och vardags liv. För mig har livet alltid varit en film"

Vaknar av hur han viskar 'jag fryser'. inser att jag tagit allt täcke. Kryper närmare, håller om honom, virrar in oss i det lila täcket igen och somnar om med hans andetag i nacken. Vaknar upp halvsju till hans skrikande mobil (som jag varje morgon vill slänga in i väggen). inser att jag också måste gå upp.

Han sitter under fläkten och jag kryper upp i hans famn, röker lite, känner hur hjärtat slår. Tänder en ny ciggarett, somnar till där. Ögonen är 'grusfyllda' av min egen trötthet efter att kvällen innan blev sen av serier och ett gråtmilt jag.

Jag somnade mot hans bröst och han håller om mig precis sådär som han gjort sen första gången jag somnade till hans hjärta en vinter tvåtusennio.

Efter att han skrikit 'jag älskar dig i dörren' påväg ut i en slags jagharförsovitmigrörelse och smäller igen dörren, kokar jag kaffe och slår på spotify, låter 'the tallest man on earth' slå in sina sånger under min tunga och jag stannar upp för ett ögonblick, tänker på vad S sa i telefon häromdagen.

'-Jag tror det är en tidig 30årskris'.

Skrattar lite för mig själv och tänker att, ja varför inte, det skulle väl ändå vara jag, vi om några som skulle ha det vid 24års ålder. Det skulle förklara alla känslor inutiu.

Och så slog klockan 07.30 så jag måste byta om, ta mig en kopp till och sen kasta mig på bussen mot en dag med jobb.