Det är så lätt att bara flyta med i tiden, sluta att existera.

i en veckas tid har jag stängt in mig bakom mina egna väggar.

som att jag levt i min egen bubbla och vägrat släppa in världen utanför.

som att jag inte finns, andas inte, står i ett slags mellanrum utan början och utan slut.

Idag var första gången jag såg mig själv i spegeln och undrade vem som fanns bakom mina blå.

hur verkligheten har smittat av sig med sitt hat

hur den format mig till någon som inte är jag.

hur kan man helt plötslit tappa bort sig själv vid tjugofyraårsålder när man precis hittat sig själv?!

som att så fort man känner ett lugnt med sig själv,

slits det lika snabbt bort igen.

Men jag fick ett brev häromdagen,

och jag spelar nu musiken som hon ville att jag skulle lyssna på.

Den väckte mig till liv,

jag kan sitta här och stänga in mig,

leva med mig själv och stänga ute yttervärlden, verkligheten.

ELLER

så kan jag ta mig själv i kragen,

vara den jag är och inte låta mig påverkas.

jag har så mycket fint i mitt liv och det är inte värt att låta den stå utanför och se på.

Torsdag i all ära.

dags att komma tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går så otroligt fort och lilla M blir redan två månader på torsdag. Älskade lilla barn, hon vill nu bara sitta, stå och suga på händerna. Vart tog min lilla spädis vägen!? Tycker inte det var längsen hon bara ville ligga i famnen och sova. Men ...

Vaknade upp imorse och insåg att min förkylning tagit omtag, det är nu över en vecka sen jag blev dålig men det vill inte riktigt bryta ut ordentligt. Jag har inte tid att vara sjuk! Och sen är det näst intill omöjligt att återhämta sig när sömnbrist...

Jag är så jävla pepp, fick hem boken 'dags att bli smal' idag och jag älskar den. Nu jävlar tänker jag och vill åka och handla allt som behövs till första veckan. Har plöjt igenom halva boken redan och känner hur laddad jag är. Att det finns med både...

2014 gav mig den största lyckan någonsin och jag är så tacksam för min fina lilla familj, Natte och Minna är mitt allt. Och nu välkomnar jag det nya året med öppna armar. Beställde precis hem boken 'DAGS ATT BLI SMAL', det här året ska bli mit...

Vaknar upp vid fem och hör hur hon andas, hör hennes små rörelser. Känner hur mammahjärtat slår. Jag är så lycklig här, fylls av värme från min familj, kärleken. Det är tyst, det enda som hörs är deras andetag. Och jag älskar det, att gå upp, göra er...