.  eat me  .

Vaknade skrikandes inatt igen. det kommer krypandes inpå, mardrömmarna. det är nästan skrattretande nu, hur löjligt det är, men ändå vaknar jag av att hjärtat rusar och ögonen känns panikartade. Han håller om mig hårdare, säger det är bra nu älskling och pussar mig i pannan, det var bara ännu en dröm.

Känner mig som ett litet barn, där invirrad i täcket, kryper närmare hans bröst och känner hur hans andetag gör mig lugn igen, somnar sedan om för att vakna till väckarklockan. Han stiger upp och åker till jobbet, jag försöker somna om men tankarna håller mig vaken. Det är över ett år sen nu jag vaknade upp med honom i pappas källare, då vi smög med kärleken hand i hand.Tiden går så fort och nu är det bara nio månader kvar tills vi lovar evighet i kyrkan. Igår satte planeringen igång på riktigt då vi fick tag på festlokal. Känner hur hjärtat känns några kilo lättare och nu tar det fart. Det här ska bli så roligt nu känner jag, planeringen. Jag delar ut uppgifter till Sia som sitter mil härifrån, känner mig otroligt tacksam över att ha henne, hon är en klippa och guld värd.

Så på schemat idag står först lite ärenden som hör till kategorin 'måsten' sen ska jag bege mig till tygaffärer, inredningsbutiker och färgaffärer för att suga åt mig lite inspiration. Nu är det färg och känsla som ska hittas till bröllopet.

Men jag har ändå kommit ganska långt, toastmaster är klart, brudtärnor är klara, vigselringen är hittad, lokalen är hyrd, kyrkan är bokad och självklart är datumet spikat. Gästlistan är dock den svåra biten, extremt svåra biten. Blir galen, önskar jag kunde ha alla där, hatar att dela upp. men ska det gå ihop så är det ändå ett måste. Men det känns skönt att till kyrkan är alla välkommna, så de som vill får ändå vara där och dela den biten med oss.

Nu får morgonen bjuda på en kopp te, dagens visdomsord och sen en tur mot stan.

Godmorgon världen, idag bjuder vi mänskligheten på en dos lycka!